Även i Gryteryd har vi firat tacksägelsedagen genom gudstjänst för stora och små. Kl 16 ringde klockorna och ca 50 personer var samlade. Gudstjänsten inleddes med procession till sången "Vi vandrar".
Barnkören sjöng tillsammans med Eva och Åsa, och även här blev det mycket rörelser som församlingen hängde med på.
Drama blev det. Åsa spelade en god fe som gav en skolkille 5 önskestenar med vilka han kunde önska sig vad han ville.
Eftersom pojken, spelad av Mia, var så trött på mammas (Eva) tjat om läxor och annat, önskade han att han var 20 år och bodde hemifrån. Det visade sig lite ensamt, så han tog sten 2 och önskade att han var gift med fru och barn.
Varje dag när han kom från jobbet väntade frun(Åsa) och slängde barnen till honom, så inte heller nu fick han spela TV-spel och titta på film.
Nej, han fick byta blöjor och städa. Inte klokt, tänkte pojken och önskade att han var 50 och att barnen var utflugna. "Nu ska väl livet ändå börja!" Men icke, varje morgon ringde väckarklockan tidigt och han måste släpa sig till jobbet och när han kom hem bara somnade han i TV-soffan, för han var så trött.
Så han önskade att han var pensionär men inte heller då var livet problemfritt, för då kom krämporna, pengarna räckte inte osv. Så han tog den sista stenen och funderade noga innan han önskade sig tillbaka till startpunkten.
För en sak hade pojken lärt sig, berättade Gull-Britt som var berättaren, nämligen att livet är en gåva som bara kan levas här och nu, inte igår, inte i morgon utan just nu. Att känna tacksamhet för att man lever nu är dagens tema.
Efter gudstjänsten fick alla som vanligt på tacksägelsen komma fram till det vackert dekorerade bordet med mängder av grönsaker, frukter, bär och blommor, allt skänkt och organiserat av Ingrid, Hanna, Vivianne och Inga, precis som traditionen bjuder och precis som alla andra år fick samtliga besökare förse sig med vad man ville. En härlig tradition! Därefter drack vi kaffe och åt bullar och kakor i sockenstugan.
Även i Gryteryd har vi firat tacksägelsedagen genom gudstjänst för stora och små. Kl 16 ringde klockorna och ca 50 personer var samlade. Gudstjänsten inleddes med procession till sången "Vi vandrar".
Barnkören sjöng tillsammans med Eva och Åsa, och även här blev det mycket rörelser som församlingen hängde med på.
Drama blev det. Åsa spelade en god fe som gav en skolkille 5 önskestenar med vilka han kunde önska sig vad han ville.
Eftersom pojken, spelad av Mia, var så trött på mammas (Eva) tjat om läxor och annat, önskade han att han var 20 år och bodde hemifrån. Det visade sig lite ensamt, så han tog sten 2 och önskade att han var gift med fru och barn.
Varje dag när han kom från jobbet väntade frun(Åsa) och slängde barnen till honom, så inte heller nu fick han spela TV-spel och titta på film.
Nej, han fick byta blöjor och städa. Inte klokt, tänkte pojken och önskade att han var 50 och att barnen var utflugna. "Nu ska väl livet ändå börja!" Men icke, varje morgon ringde väckarklockan tidigt och han måste släpa sig till jobbet och när han kom hem bara somnade han i TV-soffan, för han var så trött.
Så han önskade att han var pensionär men inte heller då var livet problemfritt, för då kom krämporna, pengarna räckte inte osv. Så han tog den sista stenen och funderade noga innan han önskade sig tillbaka till startpunkten.
För en sak hade pojken lärt sig, berättade Gull-Britt som var berättaren, nämligen att livet är en gåva som bara kan levas här och nu, inte igår, inte i morgon utan just nu. Att känna tacksamhet för att man lever nu är dagens tema.
Efter gudstjänsten fick alla som vanligt på tacksägelsen komma fram till det vackert dekorerade bordet med mängder av grönsaker, frukter, bär och blommor, allt skänkt och organiserat av Ingrid, Hanna, Vivianne och Inga, precis som traditionen bjuder och precis som alla andra år fick samtliga besökare förse sig med vad man ville. En härlig tradition! Därefter drack vi kaffe och åt bullar och kakor i sockenstugan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar